εὐλογητός
Betydning velsignet, lovet
Engelsk praiseworthy
I NT 8 gange i Nestle 1904
Abbott-Smith: A Manual Greek Lexicon of the New Testament
εὐλογητός, -όν
(εὐλογέω), [in LXX chiefly for בָּרַךְ ;]
blessed;
(a) of men (1 Mos 12,2 A, 5 Mos 7,14, Dom 17,2 B, Rut 2,20, 1 Sam 15,13);
(b) of God (Lft., Notes, 310 f.), as chiefly in LXX (1 Mos 9,26, 2 Mos 17,10, Sl 18,46, al.): Luk 1,68, Rom 1,25; 9,5 (ICC, in l), 2 Kor 1,3; 11,31, Ef 1,3, 1 Pet 1,3; absol., ὁ εὐλογητός (Dalman, Words, 200; JThS, v, 453), Mark 14,61 (Cremer, 769).†
Forekomster pr. bog
Kilder: G. Abbott-Smith, A Manual Greek Lexicon of the New Testament (1922), public domain. Kort dansk betydning: Brugbibelens bearbejdning af Strong's ordliste. Forekomster: Nestle 1904.